Casa Blanca

Seri di Herensia Kultural

E edifisio prinsipal di Casa Blanca ta marka, huntu ku La Maravilla na Scharlooweg 5 i Belvédère na L.B. Smithplein, inisio di arkitektura neoklasisista na Kòrsou. P’esei Casa Blanca ta di gran balor pa historia di nos arkitektura. Típiko pa e estilo akí ta su forma rektangular será i su simetria riba su as sentral. Murayanan di pleistu ta dun’é un toke franses. Un otro karakterístika ta e fachada sensio ku un leshi di het dòrná, ku riba dje un ‘fronton’ triangular. Parti pafó leshi profilá blanku ta distinguí kada piso i e sótano. Na e hukinan di e edifisio tin blòki di pleister den forma di djente. Un bòrdèshi na haltu riba trapi hanchu i kubrí pa un balkon riba pilá ta asentuá su forma rektangular será. A usa e estilo akí pa traha misa, stathùis, korte di hustisia, kas di shon i lanthùis. Na rant di e kurá grandi tabatin otro tipo di konstrukshon i kasita humilde. P’esei Casa Blanca ta di balor históriko kultural tambe, komo ehèmpel di e ‘bibánan den kurá’ di ántes den Otrobanda. E kurá dilanti ta será ku un muraya ku pilá hanchu i kareda di speilu. Komo e edifisio ta na un distansia reimu for di rooilijn, su elegansia ta resaltá ainda mas.

Carel Maurits Gäerste (1804-1871) tabata un persona distinguí i pudiente. Su tata David tabata entre otro ‘districtmeester’, prokurador i fiskal militar. Su papa a yega Kòrsou na 1793, hóben, komo guardia di marina, bordo di e fragata di guera hulandes Medea. Medea, komandá pa Kontralmirante Wierts, a hunga un papel importante durante e rebelion di katibu di 1795. Ademas di miembro di Koloniale Raad, Carel Maurits Gäerste tabata entre otro tambe komersiante, doño di plantashi Malpais (o sea Daniël) i di e saliña i plantashi Hermanus. E tabata entre esnan ku a risibí e kompensashon mas grandi dia a abolí sklabitut na 1863: 22.400 florin. Su señora, Benjamina Carolina de Haseth, tambe tabata pertenesé na e élite bieu di Kòrsou.
No ta masha kla ni ki ora ni ken a duna e edifisio e nòmber Casa Blanca. Den teoria por a sak’é di e palabra blanchá. Segun historia oral di famia Gäerste, originalmente a blancha muraya di e ‘salon di baile’ riba e di dos piso ku míles di kaska di webu blanku. A bende e edifisio sinku aña despues ku Carel Maurits Gäerste kende a fayesé na 1871. Den e temporada ei grupo grandi di venezolano i otro latinoamerikanonan a hui bini Kòrsou debí na e revolushon i kontrarevolushonnan den nan pais.

A bend’é ku dr. Manuel Dagnino, médiko i intelektual venezolano i kofundador di movementu Civilisadó. Ko-redaktor di e revista Civilisadó, e dentista Elias Araujo, tambe a biba ku su famia den Casa Blanca. Su yu dr. René Araujo, botikario i opservador krítiko, tabata kasá ku ruman muhé di John de Pool. Na 1889 Johan Phillipus Evertsz Gäerste, yamá John òf Shon Wanchi i èks doño di La Maravilla, tambe a muda pa e promé piso di Casa Blanca. Johan P.E. Gäerste ta tata di dòkter Th. J.G. Gäerste ku tin un kaya na su nòmber na Jandoret i ta yu di William Charles, ruman di Carel Maurits Gäerste. Shon Wanchi tabata masha bon mirá den alta sosiedat dje tempu ei. Te na su morto na 1906, Casa Blanca tabata sinónimo pa un ambiente kultural i intelektual riku. Mandatario i negoshante, botikario i médiko, eskritor i kompositor, tur tabata gusta pasa aya. Asta a lanta un orkesta, ‘Los Dispuestos’ dirigí pa Rudolf  ‘Dodo’ Palm, den Casa Blanca.  Su presidente tabata Shon Wanchi Gäerste, ku tambe tabata músiko.

Portrèt
Casa Blanca, monumentu di gran ‘beyesa i balor kultural’

Fuentenan

– Register beschermde monumenten, nummer 17.014.1
– Gill, Ronald G., Een eeuw architectuur op Curaçao, 2000.
– Ozinga, M.D., De monumenten van Curaçao in woord en beeld, 1959.
– Pruneti-Winkel, P., Scharloo, a nineteeth century quarter of Willemstad, 1987
– Rojer, Josée en Jonkhout-Gehlen, Gerda, “Casa Blanca, rapportage aan het architectenbureau Plan’D2”, 1998.
– de Windt, Igma/van Putte, Florimon, Curaçao en poche/Curaçao op zak/ Kòrsou na man, 2000.
– Krafft, A.J.C., Historie en Oude Families van de Antillen: het Antilliaanse patriciaat, 1951.
– Paula, A.F., 1795 De slavenopstand op Curaçao, een bronnenuitgave, 1974
– Pool de, John, Zo was Curaçao, 2 druk, 1985.
– Boskaljon, R., Honderd jaar muziekleven op Curaçao, 1958.
Teksto: Gladys J. do Rego-Kuster. Portrèt: Prince Victor.